Tänkte berätta lite om min förra hyrponny Nice Surprice, han går oftast under namnet Nisse. En jätte söt c-ponny valack på 14 år nu. Fux men jätte fin ljus man och svans och är hur söt som helst.

Allt började med att jag hyrde ett gotlandsruss som heter Fourtuna (jätte mysig tjej). Kände att vi inte riktigt passade ihop även om alla påstod att dom tyckte att vi gjorde det. Så jag började kolla på lite andra hästar där på gården och såg då lilla Nisse stå där ensam i hagen och såg lite ledsen ut. Just då så var det ingen som hyrde honom så frågade om det fanns möjlighet att jag kunde få prova honom lite och se om det gick bra och sen eventuellt kunna få hyra honom. Sagt och gjort så började jag skritta honom ett tag och sen travade igång honom. Han hade stått i ca 6 månader om jag inte minns helt fel. Så ville att han skulle få en mjukstart. Han var jätte fin och mysig och allt jag sökte i en ponny då. Föll för honom direkt och jag kände att han trivdes ändå rätt så bra med mig redan då. Sommaren kom och då åkte han iväg för att sedan komma tillbaka till hösten. Hade honom dock en vecka under sommaren på ett hoppläger för att verkligen testa hur bra vi funkade tillsammans. Det gick jätte bra, hösten kom och då var det dax för "provridning" för att det var en annan tjej som var intresserad utav honom. Hon tyckte tydligen inte jätte mycket om honom men jag gjorde fortfarande det och var fast besluten om att jag skulle ha honom. Dagen gick och sen blev det beslutat att jag skulle ha Nisse och jag var så fruktansvärt glad! Han är den ponnyn som har lärt mig fruktansvärt mycket när det kommer till ridning och hantering. En riktigt klippa med sina svåra stunder, vi har gjort en rolig resa tillsammans och han har en stor del av mitt hjärta och kommer alltid ha det. Allt från tävlingar som oftast resulterade i tvärnitningar så att jag nästa flög av till att gå som dyraste ponnyn i c-klassen.
Han har gett mig en riktig skjuts i min ridning. Under tiden som jag hade honom så lärde jag mig som sagt väldigt mycket och det är jag jätte tacksam över.

Men när jag fick reda på att jag skulle flytta från Tanum så gick jag verkligen i bitar.. Jag kom på att om vi inte skulle bo kvar så skulle jag inte kunna ha honom längre. Den sista tiden med honom var den värsta för mig. Grät bara av tanken på honom, om jag så ens såg en bild på honom så började jag gråta. Har aldrig någonsin varit så knäckt som då. Än idag nästan 2 år senare så är det fortfarande jätte jobbigt och svårt.

Han har hela mitt hjärta och jag tänker låta honom ha det. ❤